Igår frågade någon mig vad som gör mig lycklig. Ska det verkligen vara en fråga som är så svår att svara på som det blev för mig? Lycklig.. Det innebär mycket för mig. Det är att vara... lycklig.

Den första tanken som kom upp, och det är det som gjorde det så dumt alltihop, var han. När jag tänkte på vad som gör mig lycklig tänkte jag på honom. Det är det enda jag kunde koppla ihop med lycka. Därför var jag ju tvungen att komma fram till att jag tydligen aldrig har varit lycklig. Men det kan man ju inte säga, att man aldrig har varit lycklig? Jag är inte en trist person, jag vill inte uppfattas som deprimerande eller negativ. Men kan det verkligen vara så, att jag aldrig har varit lycklig? Det var en äkta rädsla som kom över mig. Har jag slösat bort mitt liv? Tankarna återgick till honom. Hur kan jag tänka på honom när jag tänker på lycka? Hur kan jag tänka att jag är lycklig när jag är med honom? Jo, för jag har varit lycklig. Jag är lycklig när jag är med honom...