Bara för att man älskar en person galet mycket ska man inte ta den för givet och tror att den aldrig skulle såra en, inget som gör så att man mår så dåligt.
Man är hur lycklig som helst när man är med den personen.
Denna personen ger en hopp och lyser upp ens tristaste dagar, tills då personen helt plötsligt väljer att slänga en rakt i väggen som om man vore ingenting.
Och därmed kännner man sig s...om ingenting.
Men samtidigt så kan man inte lämna personen, den betyder allt, man klarar sig inte utan den.
Och det skulle krossat en mer att vara utan den personen, än vad personen krossade en själv när den slängde en i väggen.

Men jag står fast i att alla är värda en andra chans..